”Följ med till en nära framtid där boxning blivit hitech – två och en halv meter långa, 900 kilo tunga stålrobotar har tagit över boxningsringarna. Charlie Kenton är en avdankad boxare som numer hankar sig fram som promotor.
När Charlie når botten av sin karriär, slår han sig motvilligt ihop med sin son Max, som han inte träffat på länge. De bestämmer sig för att bygga och träna upp en utmanare till mästartiteln i robotboxning. Charlie och Max satsar allt för att mot alla odds ta en sista chans att göra comeback. Med fantastiska visuella effekter och ett starkt bonusmaterial är Real Steel ett pulshöjande, inspirerande äventyr med massor av själ och hjärta.”
“Varg Veum – 10 – I mörkret är alla vargar grå” – 2011 – Genre: Thriller
”Varg Veum vaknar av ett dån som skakar hela Bergen. Det visar sig vara ett vapenlager utanför staden som sprängts i luften. Flera personer mister livet, däribland Vargs bästa vän Even som snart blir utpekad som bombmannen. Varg får det dock inte att gå ihop och börjar gräva i vapenindustrins mörka hemligheter. Hans undersökning tar honom till Budapest där han blir inblandad i ett livsfarligt spel i vad som blir hans största och farligaste fall någonsin. Varg inser snart att han tagit sig vatten långt över huvudet när hans flickvän Karin blir nästa offer.”
”Varg Veum får uppdraget av Hamre att reda ut ett gisslandrama på en går utanför Bergen. En man och kvinna har blivit brutalt mördade, och alla tecken tyder på att styvsonen, 16 år gamle Jan Egil är inblandad. Men Varg känner igen pojken och tycker att något inte verkar stämma. Han uppdagar att det dödade paret drev en ljusskygg verksamhet och hade många fiender. Många är inblandade i verksamheten och plötsligt dör flera ungdomar… Varg får bråttom att lösa fallet.”
Under förmiddagen så var jag hemma. Satt lite på balkongen och solade mellan molnen. Och mellan solglimtarna så var jag inne och höll på med lite diverse hushållsbestyr. Det var ungefär soligt och molnigt lika mycket. Varmt i luften, men rätt så blåsigt.
Borzko kom hem från gymmet vid tolvtiden. Då åt vi lite lätt lunch och sen åkte vi hem till Jenny och Mattias i Högdalen. Mattias mötte vi bara snabbt, för han var på väg till en fotbollsmatch när vi kom.
Jenny höll på och förberedde en ”Gino” (fruktsallad gratinerad med vit choklad) när vi kom.
När hon var klar med förberedelserna så tog vi Thore med oss, och så gick vi ut på en promenad.
Cirka tre kvarts promenad blev det, bort mot Högdalstoppen.
Fotade lite vårblommor, maskrosor, vitsippor, och blåsippor.
Jenny, Borzko, och Thore.
Thore var törstig när vi kom hem igen.
Sen gjorde vi klar Ginon.
Och så gick vi ut på gården och fikade.
Satt där en stund och njöt av det ganska så fina vårvädret. Sen blev det rätt så molnigt, och lite svalt, så då gick vi in.
Mattias kom sen hem, och även en kompis till honom.
Och så småningom så åkte Borzko och jag därifrån.
Stannade till i Centrum på vägen hem. Handlade lite på Clas Ohlson, Apoteket, Kicks, Bokia, och så Hemköp.
Middag blev det när vi kom hem.
Och efter det så blev det soffläge för oss båda två.
Vi satte igång inspelningen av ”Let’s Dance” från i går. Kul att se teveversionen i dag efter att vi såg liveversionen i går.
Lite godis blev det till programmet som efterrätt.
Nu tittar vi på ”Kvällen är din” med Martin Stenmarck. Och efter det så ska vi nog se en dvd-film. Antagligen blir det en Varg Veum-film.
I går var Borzko och jag publik på direktsändningen av veckans ”Let’s Dance”. Det var första gången som vi var med på en direktsändning. Vi har varit på flera teveinspelningar förut, men inte på någon direktsändning. Det var jätteroligt att vara där. Och vi såg bra från platserna som vi fick. Men jag tror inte att vi syntes i teve, för vi satt inte så till.
Vi satt på den kortsidan mittemot orkestern. Längst upp i det hörnet på den sidan som juryn inte sitter. Bakom den stora kameran. Så vi såg bra under hela tiden. Och när deltagarna var i Green Room så kunde vi se dom på teveskärmar som hängde i taket.
Här är tjugo fotografier från kvällen. Inte så jättebra kanske, men kul att ha som minne ändå. 🙂
Insläpp från klockan kvart i sju, och vi kom kvart över sex, och då var det redan en lång kö. Korten är taget halvsju.
När vi hade kommit in, blivit avprickade, fått våra sittplatser, och hängt av våra ytterkläder, så var det minglande i loungen. Kortet är taget klockan sju.
Kvart över sju fick vi gå in till våra platser, och så var det ”publikuppvärmning”. Kortet är taget halvåtta.
Här är klockan bara några minuter innan åtta, och proffsdansarna står redo för öppningsnumret.
Juryn.
Här står Anton & Sigrid och gör sig klara för sin dans.
Här dansar alla paren wienervals samtidigt.
Jag satt jättebra. För precis nedanför min plats, så var dörren in till alla dansarnas rum. Så jag såg hela tiden när dom gick ut och in där, och kunde spana på dom uppifrån. Men jag ville inte ta kort på dom från den vinkeln. För det kändes inte riktigt rätt.
Under den långa pausen sen så fick man gå ut i loungen. Där fanns det dricka och lite att äta att köpa.
Här är klockan halvelva och alla deltagarna står och väntar på utröstningen ska börja.
Fem minuter senare, och dom står på trappan.
Nu är klockan kvart i elva, och programmet är slut. Valfritt att nu gå hem, eller gå ut på dansgolvet och mingla. Och det gjorde vi, för jag ville ju fotografera lite.
Anton & Sigrid blir intervjuade av Jessica.
Pernilla & Tobias.
Anders & Cissi.
Camilla H & Tobias.
Camilla L & Kristjan.
Tony Irving pratar med Niclas Wahlgren och Laila Bagge.
Biljetten.
Och innehållet i den goodiebag som vi fick med oss hem.
Här en länk till eftersnacket på Webben på TV4, då vi minglade runt på dansgolvet. I dom sista två sekunderna så syns vi ner till höger i bild. 😉
Är såååå trött… Och såååå trött på vädret… VILL HA VÅR NU !!!! Just nu så vräker regnet ner utanför fönstret… Och det blåser halv storm… Längtar efter att få promenera i vårsolen ätandes på en glass… Längtar efter att få sitta och fika och läsa på min balkong…
Känner mig lite bloggtrött också… Ingen inspiration… Varken till att blogga eller fotografera… 😦
Men i morgon är det i alla fall fredag! Wiieee!!!! Och i morgon kväll så ska vi till Magasin 7 i Frihamnen och se ”Let’s Dance” LIVE! Då får ni kolla om ni ser mig i teve! 😉
”Nato-agenten” av Anders Jallai (2012) (Genre: Svensk Skönlitteratur / Roman)
———
”Det var en livbåt från Estonia. Han kände igen livbåtens orange kapell.
Vi är framme, tänkte Modin och såg hur Bergman och Jöran Järv började vända sig om för att komma från sittande ställning till liggande på mage.
Tre ljuskäglor åkte fram och tillbaka över Estonias sida. Ubåten saktade in. Modin såg på sin dator. De var på 55 meter och hade vraket alldeles framför sig. Ubåten hade kommit ned perfekt och nu stod hon stilla.
Han kunde se rader av fönster på sidan av vraket. Alla verkade hela. Det var svart bakom fönstren. Han såg inga döda.
Drygt femton år efter Estonias förlisning bestämmer sig den före detta underrättelseofficeren Anton Modin för att ta reda på sanningen om varför fartyget sjönk. Han ska dyka på vraket och hämta hem sin familj som legat begravda i djupet i alla dessa år. Dykförbud eller inte – när rättvisa ska skipas gentemot den svenska staten får inget stå i vägen.
ANDERS JALLAI är dykare och före detta stridspilot. Han fann den sovjetiska ubåten S7 på svenskt vatten 1998 och det försvunna Catalinaplanet 2003. Natoagenten är Jallais tredje roman och utgör den fristående, sista delen i den spänningstrilogi vars första två böcker är de omtalade och omtyckta Spionen på FRA och Landsförrädaren. Läs mer på Anders blogg: http://www.jallai.se.“
Jag hade inte läst dom två tidigare böckerna i den här trilogin, när jag läste den här boken. Och jag tror nog att det var lite synd, för det kändes som att jag hade haft större behållning av den här boken då.
Men boken var ändå helt okej. Och den var spännande och lättläst.
Åkte hem direkt efter jobbet, och var sen hemma och inne resten av eftermiddagen och kvällen.
Under eftermiddagen höll jag på och fixade med en massa olika diverse hushållsbestyr här hemma. Betalade räkningar och fixade överföringar gjorde jag också.
Sen så kom Mattias (Jennys pojkvän/sambo) hit vid sextiden för att göra några eljobb. Borzko kom hem ungefär samtidigt från jobbet.
Mattias blev kvar här i ungefär en och en halv timme, för det var flera saker som han skulle fixa.
När han sen hade åkt hem, så blev det slappande i soffan resten av kvällen, för både Borzko och mig.
Den här veckan jobbar jag med mellanmålet, så då jobbar jag mellan sju och tre istället för som vanligt mellan sex och två.
Borzko skjutsade mig till jobbet i morse, eftersom vår bil skulle in på verkstad i dag.
Och sen kom Jimmy och hämtade mig, eftersom vår bil inte var färdig ännu då.
När vi kom hem, så åkte Borzko och Jimmy iväg för att hämta bilen, för då var den klar. 2.700:- gick reparationen på den här gången. Och nästan exakt lika mycket hade Borzko betalat hos tandläkaren tidigare på dagen. Fem och ett halvt tusen gick iväg på nödvändiga men tråkiga saker i dag.
Borzko hade även veckostädat under dagen. Och Jimmy hade varit hos oss och lånat tvättmaskin och torktumlare.
Jag gick iväg till Centrum och till Nordea till klockan fyra. Jag hade bokat ett möte med min personliga bankman (som är en bankkvinna) för att få lite hjälp med min och Borzkos deklaration. Satt där i ungefär en timme, för vi fixade med lite annat också.
Efter att Borzko och Jimmy hade hämtat vår bil, så skjutsade sen Jimmy Borzko till jobbet, för att han skulle hämta hem sin lastbil. Och efter det så åkte Jimmy hem till sig i Fagersjö.
Och sen vid sextiden så stack Borzko iväg igen, den här gången till Söderstadion för att se Hammarbys andra hemmamatch för i år. Han kommer väl hem vid tiotiden sen.
Jag höll på med lite diverse hushållsbestyr här hemma en stund först. Och sen så småningom blev det soffan tillsammans med boken, datorn, och iPhonen.
”Kaninhjärta” av Christin Ljungqvist (2012) (Genre: Svensk Skönlitteratur / Roman / Ungdomsbok)
———
”Christin Ljunqvists debut är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan. Om livet och döden, och skiktet där emellan.
Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.”
Den här boken tillhör kategorin Ungdomsböcker och riktar sig till ”Tonår” eller ”15+”.
Men jag tyckte nog att den kändes som en ”vuxenbok”, även om den i och för sig handlar om två tvillingsystrar som är sjutton år.
Boken har verkligen många olika sidor. Den var gripande, spännande, välskriven, skrämmande, och lättläst. Den känns både som ett relationsdrama, en kriminalhistoria, och en skräckroman.
Jag kan verkligen rekommendera boken till alla, oavsett ålder. Och jag ser fram emot att få läsa fler böcker av den debuterande författaren.
I morse så larmade min iPhone klockan kvart över åtta, och jag vaknade med ont i halsen även i dag…
Efter att jag hade duschat, gjort mig i ordning, och ätit frukost, så höll jag på med diverse hushållsbestyr här hemma.
Sen när Borzko hade kommit hem från gymmet, och vi hade ätit lite lätt lunch, så åkte vi båda två iväg i bilen.
Vi åkte till Magasin 7 i Frihamnen för att kolla in var det låg, och var man kan parkera. Vi ska ju dit på fredagkväll för att se ”Let’s Dance” live, och eftersom vi inte har varit där förut, så ville vi kolla lite.
På vägen hem så stannade vi till i Centrum. Jag handlade en liten axelremsväska/kurvertväska på Accent. (Har redan bloggat om den). Och så blev det några inköp på Apoteket.
Borzko åkte sen iväg för att hälsa på sin mamma. Och ungefär samtidigt så kom Jimmy hit för att äta en söndagspizza från Onlinepizza med mig. Eller för mig blev det en nachostallrik istället.
Jimmy stannade sen på en fika och en pratstund innan han åkte vidare för att gå på bio med en kompis.
Resten av den här kvällen kommer att innehålla mest bokläsning för mig. Lite varvat med musiklyssnande, datorsittande, och wordfeudspelande.
Köpte mig en jätteliten väska i dag, för att ha när man bara vill ha det allra nödvändigaste med sig, typ iPhone och bankkort (och lypsyl och tandpetare!). Avtagbart axelband har den så den kan även användas som en liten kuvertväska.
”Varg Veum upptäcker att det finns saker i hans flickvän Karins liv som han inte kunde ana. När hennes syster försvinner lovar han Karin att han ska hitta henne, men han hamnar i ett dilemma när han upptäcker att den prostituerade systern är i klorna på en cynisk hallick som inte tvekar att röja det som står i hans väg. Konsekvenser för alla. Inspektör Hamre hos Bergenpolisen får händerna fulla med att städa upp efter Varg som i sin tur börjar ana sambandet mellan en tidigare dödsbrand och kvarlevorna av en drunknad band.”
Har legat i soffan större delen av dagen och mest läst i mina böcker. Läste först i, och också ut, boken ”Coola pappor” av Martin Melin. Började sen att läsa i boken ”Två soldater” av Roslund & Hellström, och läste nästan halva.
Det blev också en hel datorsittande med bland annat twittrande, facebookande, och lite annat.
Lite wordfeudspelande blev det också.
På kvällen satte vi igång teven, och så såg vi på ”Kvällen är din” med Martin Stenmarck.
Efter det så satte vi igång en film, och det blev den åttonde filmen om ”Varg Veum”: ”Svarte får”.
”Coola pappor : en bok om män och föräldraskap” av Martin Melin – (2011) – (Genre: Svensk Skönlitteratur / Dokumentär / Faktabok)
———
“Den enda boken en man behöver läsa om att vara pappa.
Martin var som många nyblivna pappor är: frånvarande, oengagerad och fattade inte riktigt vilket arbete hans fru lade ner på deras två små barn. Efter skilsmässan hade han en dag för första gången sin fyraåriga dotter på besök i sin nya lägenhet. De skulle titta på film och ha det jättemysigt. Och det började bra, med hämtmat från McDonald’s och Snövit på video. Men så en timme in i filmen vände sig dottern mot honom med tårar i ögonen och sa: ”Jag vill åka hem till mamma.”
Där och då bestämde sig Martin för att ändra på sig. Han skulle bli allt han hittills inte varit: närvarande och engagerad, och lägga ner precis så mycket arbete och slit som hans barn behövde.
I dag är Martin omgift och har ett gemensamt barn med sin nya fru samt två bonusbarn från hennes tidigare äktenskap. Han har kämpat hårt för att bli en riktigt bra farsa, vägen har kanske inte alltid varit rak men han har kommit en bra bit.
För att hjälpa sig själv och andra att komma till insikt och ta mer ansvar, startade han bloggen Coola pappor där han tar upp sina erfarenheter av att själv vara en dålig pappa, att bli en bättre pappa och att vara bonuspappa.
Martin Melin har skrivit en insiktsfull och utlämnande bok om sin egen bakgrund och förändring och om mäns inställning till föräldraskap. Det är en tankeväckande guide för pappan (eller den blivande pappan) till det liv som aldrig blir som innan man blev förälder, men som också kan bli så mycket rikare både för en själv och för ens barn.“
Det här tyckte jag var en mycket bra bok, trots att jag är helt fel målgrupp. Femtioettåriga tvåbarnsmammor är väl inte direkt målgruppen med den här boken skulle jag tro.
Men jag tror att den här boken behövs. För det finns ju hundratals, kanske tusentals, böcker för mammor och blivande mammor, skrivna av andra mammor.
Men vad jag vet, så har det inte funnits en enda bok förut, för pappor och blivande pappor, skriven av en pappa.
Så jag tror att Martin Melins bok verkligen behövs. Tror att det kan vara skönt även för pappor att läsa om föräldraskap.
Boken var bra skriven. Lagom blandning av fakta och av Martin Melins egna kunskaper och erfarenheter.
Lättläst var den, och humor finns det i den. Även fina fotografier.
Så jag kan verkligen rekommendera boken. Och om min son blir pappa någon gång, så kommer jag definitivt köpa den här boken till honom. Och även till min dotters eventuella barns pappa.
(Britt-Marie ”Bim” Kullin)
———
Betyg: 4 av 5.
———
Denna bok lånade jag som en E-bok från Biblioteket
Efter jobbet så åkte jag direkt hem. Var bara hemma en kort stund, och sen gick jag till Centrum och handlade tulpaner och glass, och så gick jag hem till mina föräldrar för att fika.
Här är tulpanbuketten som jag köpte på Torget.
Och jag köpte tre stycken små Ben & Jerrys Oh My! Apple Pie! i Pressbyrån.
Satt sen hos mamma och pappa i ungefär en och en halv timme och fikade och pratade.
Gick sen till Centrum igen, och så var jag på Hemköp och handlade lite matvaror.
När jag kom hem igen så blev det mina vanliga sysslor: hushållsbestyr, musiklyssnande, wordfeudspelande, körsångstränande, datorsittande, och bokläsande.
Borzko kom hem från jobbet vid sjutiden.
Klockan åtta så blir det förstås ”Let’s Dance” på teven.
Slutade en timme senare i dag, eftersom jag jobbade över i en timme, med mellanmålet.
Åkte sen hem direkt efter jobbet.
Och var sen bara hemma och inne resten av eftermiddagen och kvällen.
Höll på med mina vanliga sysslor: diverse hushållsbestyr, wordfeudspelande, musiklyssnande, datorsittande med bland annat fyra bloggade inlägg före det här, körsångstränande, och så bokläsning mest förstås.
”Sex, systerskap och några män senare” av Monica Gunne (2010) (Genre: Svensk Skönlitteratur / Roman)
———
”Livet pågår för fullt även efter femtio, ja rent av med större intensitet och frihet. I alla fall om man frågar Agatha, 61, Louise, 57, och Madeleine, 63 som på höga klackar gör stan osäker i romanen Sex, systerskap och några män senare som släpps den 1 november.
Ingen har påstått att det är enkelt. Mannen har träffat en ny, knutan i bröstet visar sig vara elak, karriären kraschlandar och tyngdlagen försöker säga sitt. Chocken kan kännas paralyserande, men ett inslag består genom hela karusellen: väninnorna. Och så småningom också de nya möjligheterna. Det nya sättet att ta för sig, att breda ut sig och att lyckas. Det här är en bok om karriär, sex, kärlekslängtan, ensamhet, förlust, kropp, besvikelser, celibat, sorg och framgångar. Men framför allt handlar det om tre kvinnors vänskap och hur de med både varsam och brutal hand guidar varandra in i det okända och halsbrytande livet efter femtio.
Sex, systerskap och några män senare är skriven av Monica Gunne, i tätt samarbete med Amelia Adamo och Susanne Hobohm. Vi känner igen deras namn och ansikten från media, Monica Gunne arbetade länge som chef på Aftonbladet och är idag en mycket uppskattad kolumnist. Amelia Adamo driver flera tidningar, bland annat M Magasin, Amelia och Tara. Susanne Hobohm är featurechef på Dagens Nyheter och arbetade under 20 år på Expressen, bland annat som chefredaktör för systertidningen GT. Samtliga har de under sina långa karriärer verkat för att lyfta fram kvinnors liv och intressen i journalistiken. Tillsammans har de nu skapat en generationsroman för kvinnor som inte tänker låta en siffra utgöra begränsningar i livet. Det är en fiktiv berättelse som bygger på samtal, fria fantasier och en stor dos gemensamma erfarenheter. Och hur sedan det ena griper in i det andra går inte att reda ut.”
En ganska så intetsägande bok, som jag trodde skulle vara mycket bättre än vad den var. Lite ”Sex and the City”-känsla fast för äldre kvinnor, var det över boken. Läsvärd i billig pocket, men mer än så var det inte.
Terminens tionde gång, och min åttonde gång, eftersom jag har varit borta två gånger.
Vi tränade och sjöng på låtarna som vi ska sjunga på konserten i maj.
Och i dag så släpptes biljetterna till vår konsert.
Är det någon som är intresserad av att se ”Kör för alla!”:s två körer, Stockholm och Uppsala, sjunga på Hovet, söndagen den 27 maj, mellan klockan 14.00-15.30? Bifogar i så fall en länk till Ticnet där det finns biljetter att köpa.
Biljetterna kostar 150:- kronor, och pengarna går oavkortat till Stockholms Stadsmissions Ungdomsavdelning.
Vi kommer att vara mellan 1500-1800 personer i kören. Gästartister blir Plura, Babben, och Thomas di Leva.
”Paradisoffer” av Kristina Ohlsson (2012) (Genre: Svensk Skönlitteratur / Roman / Kriminalroman)
———
”En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas.
Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.
Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet. Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.
På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?
Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut…”
Jag har läst alla Kristina Ohlssons tre tidigare böcker, och jag har tyckt mycket om dom. Hon är en av mina absoluta favoriter bland svenska kriminalromanförfattare. Här är en länk till min recension av hennes tredje bok, ”Änglavakter”, där det också finns länkar till mina två tidigare recensioner.
Hennes fjärde bok, ”Paradisoffer”, var precis lika bra som dom tidigare. Lite annorlunda var den mot dom tre tidigare, men på ett bra sätt.
Boken var väldigt spännande och absolut inte förutsägbar. Det var svårt att lägga ifrån sig boken, för man ville så gärna veta hur det skulle gå med det kapade och bombhotade flygplanet.
Tycker mycket om personerna som Kristina har med i alla böcker, Fredrika och Alex.
Rekommenderar verkligen den här boken, och även Kristinas tidigare böcker, till alla som tycker om välskrivna svenska spänningsromaner.
I morse så skjutsade Borzko mig till jobbet, eftersom han hade sin veckans lediga dag i dag, och behövde bilen.
Och när jag slutade jobbet så kom Jimmy och hämtade mig, fast i min bil.
Jimmy hade varit hemma hos oss hela dagen. Först hade både Borzko och Jimmy åkt till bilverkstaden i Huddinge som vi brukar anlita. Och så hade Jimmy lämnat in sin bil där för att fixa några saker.
Under förmiddagen sen så kom MediaMarkt och lämnade av och installerade vår nya kyl, frys, och spis.
Borzko och Jimmy skickade mig ett mms när det var klart, vid tolvtiden.
Jimmy passade också på att tvätta sin tvätt hemma hos oss.
Och Borzko fixade veckostädningen.
När jag kom hem så fixade jag i ordning i kylen och frysen. Och även i skafferiet som dom hade varit tvungna att tömma.
Borzko och Jimmy åkte sen iväg i vår bil, för att hämta upp Jimmys bil på verkstan.
Dom åkte även till Tullinge Brädgård för att köpa lite lister som vi behövde till köket.
När dom kom tillbaka så åt vi middag.
Sen åkte Borzko och Jimmy iväg igen, den här gången var det Jimmy som skjutsade Borzko till jobbet. Borzko hämtade där hem sin lastbil inför morgondagens jobb. Och Jimmy åkte därefter hem till sig i Fagersjö.
Borzko och jag höll sen på och fixade lite med lister, silikon, spackel, målarfärg och lite annat i köket.
Och så småningom så blev det slappande i soffan för oss båda, när vi kände oss klara för i dag.
I morse så larmade min iPhone en timme senare än vanligt, kvart över åtta istället för kvart över sju, eftersom vi somnade rätt så sent i går.
Borzko hämtade mig med bilen efter Takida-konserten i går, när den var slut klockan elva. Jimmy tog tunnelbanan in mot stan då, för att möta upp med kompisar.
När Borzko och jag kom hem så satte vi oss och tittade på ”Kvällen är din” som jag hade satt på inspelning. Och efter det så blev det sängen.
I morse var det mycket dimmigt ute.
Efter dusch och iordninggörande så blev det frukost. Här är en del av min frukost, tretton piller nersköljda med ett glas Yoggi Mini.
Borzko åkte sen iväg till Högdalshallen för att träna även i dag.
Själv så höll jag först på med lite hushållsbestyr.
Vid elvatiden sen så hade dimman lättat och det var strålande sol på vår balkong, så då gick jag ut och satte mig och solade.
Satt sen där i mellan elva och halvtvå, i två och en halv timme, och bara njöt av den underbara solen.
Det var så skönt att jag tog av mig och solade i behån. Lyssnade på skön musik gjorde jag förstås under tiden.
Och så småningom så kom Borzko hem från gymmet och gjorde mig sällskap på balkongen. Lite lätt lunch åt vi där också, och fikade.
Vid tvåtiden så kom både Jenny, Mattias, och Jimmy hit. Och då blev det en fika och en pratstund för oss alla fem.
Så småningom så åkte alla iväg utom jag. Jenny och Mattias åkte hem till sig. Jimmy åkte hem till en kompis. Och Borzko åkte hem till sin mamma.
För mig blev det sen mina vanliga sysslor: lite hushållsbestyr, lite iPhonespelande, ganska mycket datorsittande, mycket musiklyssnande, och mycket bokläsande.
”Morgon i Jenin” (Mornings in Jenin) av Susan Abulhawa (2010) 2010 (Genre: Amerikansk Skönlitteratur / Roman)
———
”Susan Abulhawa gestaltar de mänskliga aspekterna på en av vår tids mest svårbearbetade politiska konflikter och visar på varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet.
Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj.
I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.
När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.”
Den här boken var mycket, mycket bra. Otroligt intressant, och väldigt gripande.
Tyvärr så är jag nästan pinsamt dåligt insatt i Israel-Palestina-konflikten, trots att den har hållit på under hela mitt liv.
Men oavsett om man inte alls är insatt, eller är väldigt mycket insatt, i konflikten, så tror jag att alla kan tycka om den här boken, och bli berörd av den.
Det är en fiktiv roman, men den känns mycket dokumentär, eftersom många verkliga händelser vävs in i boken.
Boken berörde mig mycket, till och med till tårar.
I går var Jimmy och jag på konsert i Annexet i Globen. Jag fick två biljetter i julklapp av min familj, och tog Jimmy med mig på konserten. Det var Takida som spelade, som jag gillar mycket. Och så hade dom Amaranthe som förband, som jag också tycker mycket om. Ett extra förband var det också, Livingston, som vi aldrig hade hört förut, men dom var också mycket bra.
Och därefter var det paus i en halvtimme igen, och slutligen så spelade Takida i en och en halv timme. (Länk till Takida på Spotify).
Livingson var jättebra, Amaranthe var jättejättebra, och Takida var jättejättejättebra. Så den konserten, på sammanlagt två och en halv timme, var verkligen värd pengarna.
Det var bara ståplatser, och vi stod rätt så långt fram, fast ganska så långt ut på vänsterkanten. Helt perfekt där vi stod. Vi såg jättebra, men det var inte så trångt där.
Och för er som kanske inte har hört dom olika banden, så kan jag varmt rekommendera dom, om man tycker om rock.
Amaranthe tycker jag om bland annat för att dom har tre sångare. En kvinnlig, en manlig som sjunger ”vanligt”, och en manlig som growlar. Coolt när dom varierar, och coolt när dom sjunger alla tillsammans.
Och Takida tycker jag om bland annat för att deras låtar varierar mellan lugnt och hårt. Och så har sångaren en helt fantastisk röst.
Det tredje programmet av säsongens ”Let’s Dance” var mycket, mycket bra. Tyckte att faktiskt att nästan alla var bra. Helt klart bäst var Anton & Sigrid. Deras dans var helt fantastisk, och den kan man ju se hur många gånger som helst.
Här är en länk till deras dans på TV4 Play. (Hittar den inte på YouTube).
Och det blev Helena & David som åkte ur. Dom har inte varit några av mina favoriter direkt. Men ändå så kändes det väl kanske lite fel att dom åkte ur. Både Bengt & Oksana, och Camilla H & Tobias var ju mycket sämre.
Det ska bli kul att se när alla dansar samba nästa fredag. Och fredagen efter det, då sitter ju Borzko och jag där på plats för att se det. Ser verkligen fram emot det!
Veckans andra och sista teveprogram blev ”Kvällen är din” med Martin Stenmarck. Ett trevligt program som jag tycker om att titta på. Man blir glad av det, och ofta lite rörd också.
I morse så larmade min iPhone klockan kvart över sju. Och då såg det ut såhär utanför fönstret…
Efter dusch och iordninggörande, så blev det frukost.
Borzko åkte sen iväg till Högdalshallen för att träna.
Och eftersom det var snöstorm utanför fönstret så blev det en innedag för mig.
Större delen av dagen så läste jag i mina böcker. Blandade lite också med iPhone-spelande, datorsittande, musiklyssnande, och hushållsbestyr.
När Borzko kom hem från gymmet så åt vi lunch, och sen blev eftermiddagen likadan som förmiddagen för mig. Borzko delade sin tid mellan bokläsning och datorsittande.
Sen vid femtiden så kom Jimmy hit. Och då blev det middag från Pizzerian Lilla Bas. Borzko och Jimmy åt pizza, och jag åt en kebab med bröd.
Snart så ska Borzko skjutsa mig och Jimmy till Annexet i Globen. För vi ska gå och se en konsert med Takida. Jag fick ju två biljetter i julklapp, och eftersom inte Borzko är så intresserad av att se dom, så tar jag med mig Jimmy. Två förband är det också, Livingstone, som jag aldrig har hört förut, och så Amaranthe, som vi båda gillar minst lika mycket som Takida.
Jag köpte ju mig ett par nya progressiva glasögon för ungefär en månad sedan. Men jag trivdes aldrig i dom… Jag tyckte att dom var mycket, mycket snygga. Men jag kände att jag inte skulle lära mig att trivas i dom. Så jag lämnade tillbaka dom, och beställde ett par nya.
Mina nya glasögon är inte lika snygga som dom förra. Men jag trivs ändå mycket bättre i dom. Och dom är liksom mer ”jag”!
”Jag ska göra dig så lycklig” (Jeg skal gjøre deg så lykkelig) av Anne B. Ragde (2011) 2012 (Genre: Norsk Skönlitteratur / Roman)
———
”1965: I den norska välfärdsstaten är allt tillrättalagt och välordnat. Hemmafruarnas arbete har blivit lättare, med indraget vatten, kylskåp och tvättmaskiner, och hemmen är effektiva och anpassade till den nya tiden.
I bostadsrättsföreningen ”Ungdomens egna hem” strax utanför Trondheim sjuder det av otyglad livslust blandat med försök till social kontroll. Åtta familjer bor tätt inpå varandra, övervakar varandras klädsel, uppförande och levnadsvanor och har alltid tid att bjuda på en svidande kommentar eller ett kritiskt öga. Här erbjuds allt från skvaller och barnpassning till hempermanent och påssoppa. Och är man riktigt lyckosam får man en glimt av kvinnan i fyran som alltid sköter tvätten spritt språngande naken.
En dag kommer en ung elektriker och erbjuder sig att installera titthål i dörrarna…
I Jag ska göra dig så lycklig målar Anne B Ragde upp en bild av en perfekt sextiotalsidyll. Bakom gardinerna finns både ensamhet och hemlig längtan, men tron på framtiden är osviklig.”
Anne B. Ragdes nya bok ”Jag ska göra dig lycklig” var också en väldigt bra bok.
Den handlar om åtta familjer i ett bostadsrättshus i Trondheim år 1965.
Tycker att dom här recensionerna, kopierade från Bokförlaget Forums presentationssida för boken, beskriver boken mycket bra:
”Jag ska göra dig så lycklig innehåller en imponerande mängd beskrivningar av tidstypiska saker och göromål, där författaren visar en skarp blick för detaljer … Boken kan gärna läsas som en minnesbok över sextiotalet … I likhet med serien ’Mad Men’ har romanen en kritisk underton som gör den till något mer än bara en nostalgisk blinkning åt en svunnen tid.”
”Elegant öppnar författaren dörr efter dörr till åtta hem och låter oss lära känna familjerna som bor där … Med få ord skapar hon levande människor, människor vi kan identifiera oss med.”
Boken var mycket fängslande. Jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Kändes så spännande att få följa dessa familjer. Och för oss som har växt upp på sextiotalet så var det kul att få komma tillbaka till den tiden i boken.
Publicerat av Britt-Marie "Bim" Kullin 
Bims Blogg 