
———
”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal (2011) (Genre: Svensk Skönlitteratur / Roman / Kriminalroman)
———
”Lars-Erkki Svanberg, en gång Sveriges snabbaste skidåkare, slås ihjäl med sin egen yxa på gården Rauhala hemma i Tornedalen.
I ett trapphus i Sankt Petersburg skjuter en rysk gangsterledare sin närmaste vän, och flyr mot gränsen.
Katrine, som just har fått sparken från Sveriges Radio, upptäcker att hennes mamma inte är den människa hon trodde. I byn Kivikangas långt uppe i norr finner hon sanningar som tystats ner i generationer.
Medan midvintern långsamt släpper sitt järngrepp över Nordkalotten dras deras historier allt närmare varandra, tills allting slutligen löper samman i den utkylda mangårdsbyggnaden på Rauhala – ett namn som betyder lugnet, friden.
I tystnaden begravd är en storslagen och svart släktkrönika som sträcker sig tillbaka genom nästan hela 1900-talet, från Tornedalen och österut, in i det mytomspunna Karelen och fallna Sovjetimperiet. Den skildrar människans längtan efter ett liv som är värt att leva.
I tystnaden begravd är Tove Alsterdals andra kriminalroman efter den hyllade debuten, thrillern Kvinnorna på Stranden, som är såld till en rad länder, däribland Frankrike, Spanien, Tyskland och Italien.
(Kopierat från adlibris.se)
——–
Det här var den första boken som jag läste av Tove Alsterdal. Jag har missat hennes första bok, ”Kvinnorna på stranden”, som tydligen ska vara mycket bra. Ska helt klart ta igen det misstaget och låna eller köpa den boken, och läsa den.
Tove Alsterdals andra bok, ”I tystnaden begravd”, har jag däremot nu läst. Jag fick den som ett recensionsexemplar från Bokförlaget Lind & Co, trots att jag inte hade bett om att få den. Ibland är det så roligt att få böcker man inte har begärt, för då kan man upptäcka nya författare som man kanske inte annars hade läst.
Jag tyckte mycket, mycket om boken. Den var väldigt välskriven och både karaktärer och miljöer var väl beskrivna. Jag tyckte mycket om dom olika berättelserna i både nutid och dåtid, som på slutet givetvis vävdes samman.
Boken var fängslande, lättläst, och svår att lägga ifrån sig. Och jag tycker nog mer att den var en ”vanlig” roman än en kriminalroman, även om det är ond bråd död i den.
Så jag kan helt klart rekommendera den till alla.
(Britt-Marie ”Bim” Kullin)
———
Betyg: 4,5 av 5.
———
Denna bok var en recensionsbok från Bokförlaget Lind & Co Förlag.
Här har jag bloggat om boken tidigare.
———