∞
Oj, oj, oj, vilken dag…
Min mamma har inte mått så bra på den senaste tiden. Hon har nog inte varit utomhus på en månad nu. Och är lite virrig och borta i huvudet.
Den senaste veckan har det blivit värre. Hon har ramlat omkull två gånger inne. Och hon har också haft mycket ont i ena vaden, och varit svullen där.
I går var min storasyster hem till vår mamma, och med sig hade hon sin sambo som är läkare. Han tyckte definitivt att mamma borde åka in till akuten för att undersöka sig, både i huvudet, och också för blodpropp i benet. Men mamma vägrade att åka in i går…
Min syster och jag bestämde då att vi skulle åka dit tillsammans i dag, för att övertala henne att följa med till akuten. Så vid halvtolvtiden i dag så kom vi hem till mamma och pappa. Och sen tog det en och en halv timme att övertala henne att följa med… Nästan osams blev vi, och jag trodde att vi skulle få ge upp… Men till slut så följde hon med.
Vi åkte till Huddinge Sjukhus, till akuten, och blev inskrivna på den neurologiska delen.
Och sen var vi där i NIO timmar…
Dom tog massor med olika prover. Gjorde massor med olika tester. Och hon gjorde en skallröntgen.
Alla proverna, utom ett, visade bra, och även röntgen visade bra.
Det provet som inte var bra, det var det provet som visade om hon hade en blodpropp i benet eller inte. Och det hade hon…
Så hon fick en spruta i magen med blodförtunnande medel. Och en återbesökstid i morgon eftermiddag till akuten igen, fast då till medicin istället för till neurologen. Och då ska hon också göra ett ultraljud på benet. Och förmodligen få en massa mediciner mot blodpropp.
Skönt att få ett besked i alla fall. Då kan ju hennes två fall bero på blodproppen. För det kan ju bli små syrebrister i hjärnan som kan ha förorsakat fallen.
Så även om det självklart är jättetråkigt att hon har en blodpropp, så känns det ju ändå skönt att ha fått en diagnos.
Men det var en fruktansvärd dag och kväll på sjukhuset… Man fattar ju inte att det ska behöva ta en sån otrolig tid. NIO timmar var vi där! Och den sammanlagda tiden som någon personal gjorde något, undersökte, röntgade, med mera, var väl typ EN timme. Mamma var så trött och kände sig helt slut. Jobbigt att bara vänta, vänta, och vänta…
Syrran hämtade mig vid halvtolvtiden i förmiddags. Och jag kom hem nästan tolv timmar senare…
Har tagit en ledig dag i morgon. Först så ringde jag min chef och tog ledigt från klockan tolv, eftersom jag ska följa med mamma på återbesöket. Men sen kände jag att jag var så trött och slut efter dagen, och skulle hinna sova alldeles för lite i natt, så jag tog ut en kompdag i morgon. Det är ändå en lugn dag på jobbet i morgon, eftersom lärarna har en studiedag, så dom kommer nog inte att sakna mig så mycket.
∞
Bims Blogg 
Åh, vad jag känner igen det där. Inte så att mina föräldrar vägrar att åka till sjukhuset men de drar sig för det. Ja, inte pappa då. Han kan ju inte protestera. Sedan denna eviga väntan när man väl är där. Det känns som om hela sjukhuset bara har en arbetande läkare och den ska vara överallt. Usch det är inte kul när föräldrarna blir gamla och dåliga. Tur att ni är två systrar som kan hjälpas åt. Jag har mina systrar utspridda och det tyngsta lasset får jag dra. Man vill ju hjälpa dem så mycket det går, snart finns dom inte kvar. Hoppas att din mamma snart blir bättre nu då hon fått hjälp. Kram
@ Marianne: Ja, visst är det jobbigt med envisa gamla föräldrar som inte förstår ibland… Och att sjukvården ofta fungerar så ineffektivt det är verkligen fruktansvärt…
Ja, det är jätteskönt att vi är två systrar som kan stötta varandra. För det mesta är det syrran som sköter allt som har med sjukvård och våra föräldrar att göra. Hon är ju så insatt, eftersom hon är sambo med en läkare. Och hon jobbar ju själv som sekreterare åt en läkare.
Ja, jag hoppas att det ska bli bättre med lilla mamma nu. Tack för omtanken. Kram.
Bästaste Britt-Marie en sådan dag ni fick! Och när det är dom nära och kära är det extra oroligt, ingen tvekan om det! Hoppas nu att allt ordnar sig till det bästa och att hon får den vård och hjälp hon behöver. Kram
@ Angela: Tack så mycket för omtanken, Angela. Det är jobbigt att bli gammal i dagens Sverige… Kram!
Hoppas hon mår bättre snart. Och Hoppas du får en bra måndag men lite vila. Kram Ahnna
@ Ahnna: Ja, tack, det hoppas vi också.
Och jag är glad att jag tog ledigt i dag. Kunde ta det lugnt och varva ner när jag kom hem i går, och jag kunde sova ut i dag.
Ska jag få med mig mamma i dag också, och det kan nog ta sin tid även i dag.
Kram.
Hälsa Gun från hela familjen Samuelsson.Kram carina
@ Carina: Tack Carina! Den hälsningen kommer hon att bli extra glad över! Det vet jag! Kram till er alla också från oss alla! 🙂
Jag tänker på er och hoppas att det går bra idag! Det är tur att er mamma har er som bryr sig om henne även om hon själv kanske inte inser det just nu!
@ Camilla: Tack Camilla! Ja, tyvärr så inser hon inte alltid att vi vill hennes bästa. Men jag hoppas att hon gör det till slut.
ja känner igen det där lite i mina föräldrar,ja de bor ju inte så långt från varandra. känner mig så tjatig när jag prat med dem men allt är så jobbigt och de känner sig inte riktigt bra. Men när de inte orkar bry sig om sig själva så.
@ Mimmi: Det är inte lätt att bli gammal och sjuk… Men ska vara frisk och pigg för att orka vara sjuk… ;-/
Usch . Vet hur det känns.det är bra att ni boriSthlm jag bor i Karlshamn i Blekinge där finns förvisso sjukhus men de är helt odugliga.så man måste åka till Kristianstad karlskrona eller Växjö. Vården i Sverige är bra men kan bli SÅ mkt bättre!
@ Richard: Jag tror att resurserna finns i vården, men det är dåligt organiserat…
Strax efter att jag skrivit min kommentar ringde min mamma. Hon hade haft bröstsmärtor hela natten och ville att jag skulle komma. Det var bara att hoppa över frukosten och slänga sig i bilen och åka dit. Hon mådde inte bra men till sjukhus ville hon inte! Jag fick med henne till vårdcentralen där EKG togs och sedan fick hon remiss till Danderyd. Jag fick skjutsa dit henne för ambulans ville hon inte veta av. Nu är hon inlagd för observation. Min pappa skulle ha kommit hem från sitt växelboende idag men det lyckades jag stoppa som tur var. Han klarar sig ju inte själv efter sin Stroke.
@ Marianne: Oj! Det lät inte roligt alls… Hoppas att det ordnar upp sig. Kram!
Vilken tur du fick med mamma till sjukhuset, känner igen det där.
Det smyger sig på att man inte märker att dom inte hänger med.
Tur att hon har er att få hjälp av. Hoppas nu att det blir bra med mamma.
Hälsning/Gunilla
@ Gunilla: Ja, nu var det ju inte blodpropp heller… Så fortsättning följer…
[…] Och i dag blev det ännu en sjukhusdag… För er som inte läste gårdagens dagboksinlägg, så läs det först… […]
Ge Gun en kram från mig & hoppas hon kryar på sig. Jobbigt med yrsel & proppar, men ändå skönt att de hittade felet. Ja du Brittis, våra föräldrar blir äldre, jobbigt är det. Ha det gott & var rädda om er. Hälsa till Yngve också från mig.
Kram
@ Mia: Tack Mia! Jag ska hälsa från dig! Men tyvärr så var det ju inte blodpropp, som jag har skrivit i dagens inlägg… Hoppas att dom kanske får fram något annat svar. Visst börjar dom bli gamla nu, våra kära föräldrar… 88 och 83 är mina nu… Kram!