En nostalgibild på throwback thursday. 😉 För fem år sedan så gjorde vi vår ”familje-tatuering” i Thailand. 👍 

  

4 Responses to En nostalgibild på throwback thursday. 😉 För fem år sedan så gjorde vi vår ”familje-tatuering” i Thailand. 👍 

  1. Josefin skriver:

    Familjen är det viktigaste ❤

    Min mamma dog i tisdags. Jag är så chockad än, mår så illa och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med allt. Min mamma, min älskade mamma som jag stod så nära. Jag pratade med mamma i telefon flera gånger om dagen, jag brukade ofta vara hos mamma och pappa (eftersom de bara bor en kvarts gångavstånd härifrån). Mamma blev bara 64, hon hann inte ens gå i pension. För tre veckor sedan fick hon en stroke, men återhämtade sig bra och fick komma hem (hon var yr och hade lite synfrånfall men annars var det bra), hon hann bara vara hemma en dag innan fler proppar gick. I lördags kväll ringde de från sjukhuset för mamma hade blivit sämre, så familjen har varit med mamma mest hela tiden tills på tisdagsmorgon då mamma somnade in. Efter att hon blev sämre på lördagen så vaknade hon inte mer, hon bara sov.
    Det är så ofattbart, min älskade mamma som var precis som vanligt för några veckor sedan. Min älskade mamma kommer inte få se min dotter växa upp (Ella fyller 5 i juni). Ella och mamma stod så nära varann de också.
    Jag frågade Ella om jag skulle säga nåt till mormor när jag skulle tillbaks till sjukhuset och hon sa "hälsa att jag älskar mormor".
    Jag saknar min mamma så fruktansvärt mycket. Även om döden är oundviklig och kommer förr eller senare så hoppas man och ber om att det alltid ska vara senare. Och pappa, hur jobbigt blir det inte för honom att vara ifrån mamma som han varit tillsammans med sen han var ung.

    Hoppas allt är bra med dig. Jag har inte kommenterat på ett tag men jag brukar läsa. På nåt sätt känns det ändå som att du känner mig. Kramar

    • @ Josefin: Men.. Åh.. Vad ledsen jag blir för din skull.. Jag beklagar verkligen sorgen.. Så himla tråkigt och sorgligt.. 64 år är ju alldeles för ungt..

      Tack för att du delar med dig. För visst känns det lite som om jag känner dig. Även om vi nuförtiden inte skriver till varandra lika mycket som vi gjorde förut. Mest var det ju innan Ella föddes. Kommer ihåg tiden som ni kämpade för att få ett barn. Tänk vad många år vi har ”känt” varandra.

      Förstår att du är fruktansvärt ledsen nu. Jag har ju båda mina föräldrar kvar, så jag vet ju inte hur det känns, men jag kan ju föreställa mig. Men min pappa är ju 92 nu, och mamma blir ju 87 i sommar, så det är ju skillnad när dom dör. Mer naturligt, för man kan ju inte leva i evighet. Och mamma har jag ju liksom förlorat lite redan, för hon är ju inte min vanliga gamla mamma längre. Hon är ju så förändrad eftersom hon har Alzheimers.

      Jag känner med dig. Och ska tänka på dig. Skriv gärna igen när du vill. Och visst är familjen det viktigaste, som du skriver överst. Försöker att tänka så jämt. Att alltid sätta dom närmaste i första rummet.

      Många varma hårda styrkekramar från mig till dig. ❤ ❤

  2. Josefin skriver:

    Tack för dina fina ord ❤️ Och att du bryr dig om mig.

    Jag förstår det är jobbigt att du tappat en del av din mamma med hennes sjukdom. Det är en sorg det med, att se någon man älskar förändras så. Det är så ledsamt att inte de man älskar får vara friska.

    Jag vet att du alltid sätter din familj i första rummet, det har märkts tydligt under alla år jag läst din blogg 🙂 och det fint ni står så nära varann.
    Mamma (och pappa) har också alltid satt oss barn först. Alltid sett till att vi ska må bra, känna oss älskade och trygga. När prästen vi träffade häromkvällen inför begravningen frågade oss om mamma haft några speciella intressen så blev svaret vi barn och barnbarn. Mamma var hemma med oss till jag och tvillingbrorsan började lekis (då var min storebror 18 och storasyster 12). Men hon tog ett kvällsjobb på hemtjänsten så att hon skulle kunna vara hemma med oss efter skolan och sedan byta av när pappa kom hem från jobbet.
    Det är så mycket jag skulle vilja prata mer med mamma om. Syrran brukar säga att hon hade velat att hennes barn (de är 13 och 18) skulle vara lika liten som Ella. Ella säger åt mig
    ”Mamma sluta gråta, spring runt en stund och vila sen så går det bättre” 🙂
    Då kan jag inte låta bli att skratta. Mamma sa alltid ”Tur du har Ella”, och så är det verkligen. Bara sån sorg att mamma inte får vara med och se Ella växa upp. Även om jag tror att mamma är med oss så hade jag såklart velat haft henne här som vanligt.

    Kramar

    • @ Josefin: Jag beklagar verkligen eran sorg. Tur att du ändå har så många andra nära och kära runt omkring dig. Pappa, man, barn, syskon, och syskonbarn. Ni får stötta varandra så gott ni kan. Det är väl allra värst för din pappa nu. Och har man en liten tjej som Ella, då måste man ju skratta mitt i sorgen. Det är ju det som är det bästa med barn.
      Många kramar till er alla. ❤ ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: