”Inga kelgrisar, inga styvbarn” av Cia Sigesgård

°

Inga kelgrisar, inga styvbarn

———

”Inga kelgrisar, inga styvbarn” av Cia Sigesgård – (2014) – (Genre: Svensk Skönlitteratur / Roman / Kriminalroman)

———

”Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan.

Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen om vad som hände Caroline och de andra.

Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.”

(Kopierat från bokus.com)

——–

(Den här boken var en av dom tretton böcker som jag läste under mina två semesterveckor i Turkiet. Skriver lite kortare och enklare omdömen på dessa böcker, mot vad jag brukar göra på dom recensionsböckerna som jag vanligtvis läser.)

Men, åh! Vilken bok! Ibland blir man ju bara så otroligt tagen av en bok, och det blev jag verkligen av den här. 

Hade ju läst en hel del åsikter om boken, och förstått att den skulle vara bra. Men så här bra, det trodde jag inte. Helt klart en av årets bästa böcker. 

Boken är ju en thriller, och den är både spännande, otäck, och makaber. Man ska nog inte vara så känslig om man ska läsa den, för den är ganska så detaljerad, och innehåller en hel del starka scener. 

Men det som tog mig allra mest, det var dom känslosamma bitarna i boken. Det finns scener i boken, som kommer att sitta kvar i mig, länge, länge. Dom scenerna gick rätt in i både magen och hjärtat. Och i hjärnan och själen. Och det finns personer i boken, Anna och Kasper, som jag kommer att tänka på, och minnas länge. 

(Min man läste också boken under vår Turkiet-semester, och han gav den också högsta betyget). 

Jag rekommenderar absolut den här boken till alla. Ett måste! Missa den inte, för den är så otroligt bra. Och jag hoppas verkligen att författaren kommer ut med fler böcker, för hon har ett fantastiskt språk, och boken är så välskriven. 

Och, Tack!, Cia Sigesgård, för en fantastisk läsupplevelse! 

(Britt-Marie ”Bim” Kullin)

———

Betyg: 5 av 5. 

———

Denna bok var en pappersbok, i pocketformat, och var ett eget inköp. 

———

Och här är några länkar till, om någon kanske vill läsa mer om boken, eller läsa vad andra tycker om den: GoodreadsBoktipsetAdlibris (inbunden)Adlibris (pocket)Adlibris (e-bok), Bokus (inbunden)Bokus (pocket)Bokus (e-bok)

———

2 Responses to ”Inga kelgrisar, inga styvbarn” av Cia Sigesgård

  1. […] (Här är en länk till min recension av den boken, ”Inga kelgrisar, inga styvbarn”.)  […]

  2. […] jag kan ändå ibland inte låta bli att göra det. Och den här boken påminner mig lite om boken Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård. Det är en liknande stämning i boken, och även en lite likartad handling, tycker […]

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.