°
I går så hade en person kommenterar ett inlägg här i min blogg. Eftersom jag inte kände igen namnet, så följde jag länken för att se vem det var. Och scrollade lite i bloggen för att läsa lite. Sen blev jag mycket, mycket förvånade och förundrad… För det fanns ett helt inlägg som handlade om mig, min blogg, och mina bokrecensioner…
Det jag undrar så över, det är hur man kan störa sig så mycket på mig, och på min blogg, och framförallt på mina bokrecensioner, men ändå lägga ner så mycket tid på att skriva ett inlägg? Personen har ju verkligen läst mina inlägg ordentligt, och tagit sig tid att skriva ner många av dom ord som jag använder i mina recensioner.
Jag är fullt medveten om att jag inte skriver ”riktiga” bokrecensioner. Det har jag aldrig påstått heller. Jag kopierar bokens handling från bokförlaget, och så skriver jag några korta rader om vad jag tyckte.
Jag är också fullt medveten om att jag inte är så bra på svenska språket. Har till exempel aldrig läst ”Svenska B” som bloggaren skriver om. Jag har aldrig gått gymnasiet, och skolkade mycket i nian. Gick ut med 2,5 i genomsnitt i betyg (Det var 1-5 i betyg på min tid.)
Vissa bokförlag (till exempel Norstedts) får jag inga böcker av, för dom tycker inte att mina recensioner är tillräckliga. Medan andra bokförlag (till exempel Albert Bonniers) tycker att mina recensioner är helt okej, och skickar mig dom flesta böcker som jag vill ha.
Jag är oerhört glad, stolt, och tacksam över dom trehundrafemtiofyra böcker som jag har fått. Och jag vet att det är många som gillar mina ”boktips” (som kanske är ett bättre ord för mina blogginlägg om böcker jag läser), och som köper böcker efter vad jag tycker.
Men jag förstår inte hur man kan kritisera och driva med någon såsom bloggaren har gjort. Det finns väl många bloggar som jag inte tycker om att läsa, men jag skulle aldrig kritisera dom. Jag låter bara bli att läsa dom… Så enkelt är det ju faktiskt.
Men ”näthat” och ”bloggtroll” finns det ju gott om tyvärr… Själv försöker jag alltid att undvika att skriva något som kan såra någon… Och aldrig skriva något som jag inte kan säga direkt ansikte mot ansikte…
Men ”fläker man ut sig” på nätet, så får man väl tåla en del… Så vet jag att en del tycker… Och det här inlägget kanske är meningen att ”vara roligt”. Fast jag tycker inte att det var roligt… Jag känner mig nog allt lite sårad av det…
°
Så här stod det i inlägget:
”Jag tycker om att läsa bokrecensioner, och Bim tar dessa till en helt ny nivå. Glöm allt du lärde dej i svenska B: vad tyckte du om/ogillade med boken, vilka karaktärer var bra/dåliga, vad förde historien framåt, varför tyckte om/ogillade du boken etc.
Nä, hos Bim finns inga såna kriterier för att skriva en recension. Hon får recensionsexemplar av bokförlagen, men bemödar sej inte ens att ta reda på hur man skriver en recension.
Men… Desto roligare för oss. Alla Bims recensioner innehåller följande ord i olika konstellationer: lättläst, spännande, gripande, mycket bra, lite invecklad, osannolik, ser fram emot nästa, rekommenderas, tycker mycket om, mycket bra, lite besviken, lite överdriven, godkänd, svårläst, svår att förstå och få grepp om, engagerande, aktuell, precis lika bra som…, intressant, krypande, småläskig, välskriven, rörande, fängslande etc.
Där har ni orden som behövs för en Bimrecension. Kontakta närmaste bokförlag och få böcker i stora lass, du har ju en blogg… 
Love you Bim, har asroligt när jag läser din blogg, skrattar inte bara åt dej.
/Mvh tjej med MVG i svenska”
°
Vad tycker ni andra? Tar jag åt mig för lätt? Ska jag inte bry mig? Är det roligt skrivet av henne?
°